Jag börjar fundera på att starta om räkneverket, även fast jag har hållit på i en vecka. Men, de senaste fyra dagarna har verkligen varit katastrof matmässigt. Jag HAR ätit färre kcal än jag behöver, så viktminskningen är nog ett faktum i vilket fall som helst, men jag har helt klart inte försatt kroppen i den ketos som jag borde vara i med VLCD-dieten strikt.

Idag åt jag lunch med min VD, kände mig inte bekväm med att säga att jag ska äta mitt pulver. Försökte äta vettigt, medvetet, men det blev ändå inte bra. Och magen protesterade högljutt. Knasigt, men förståeligt.

Nu är jag hemma och jobbar hårt på att INTE KÖRA KOLHYDRATREJSET IDAG!!!

Inget desperat letande i skåpen efter något att äta.

Möjligen ska jag ta mig i kragen och koka ägg. För nödfall.

Vilodag från träning idag, lite träningsvärk efter första indoor walkingpasset igår på över ett år. Jösses!

Jag började undra om pulsklockan ställt om min maxpulsinställning själv, för jag låg på 90 % av maxpuls större delen av passet. Å andra sidan så trodde jag att jag skulle ramla av x-trainern av trötthet, så det kanske är rätt inställt ändå? Att jag orkade hålla mig på den nivån är spektakulärt i min värld. Jag var rädd att jag skulle svimma. *drama queen*

Oavsett hur jag nu räknar dagarna, VLCD eller LCD eller whatever (VLCD är ju vad jag ska köra), är det skärpning som gäller. Till början av november ska 18 kg vara borta. Känns konstigt, men jag tror på att det går.

Imorgon är jag borta hela dagen igen, kommer att äta affärslunch ute. Igen. Men buffé med mycket grönsaker och många bra val, så jag kan äta bra. Och äta mina tre måltidsersättningar övriga mål för dagen. Och från och med fredag har jag en hel vecka med väldigt få störningsmoment, bara en resa, så fokus gäller! Och träning.

Humöret är på topp! Fast jag är lite trött. Och mina förbättringar/hemläxor går så där… 

17/9 har vi första gruppmötet, det ser jag fram emot.

Nu, en dos av dagens vattenmängd. Om någon timme (med en timmes förskjutning nu då) blir det lite kvällsmat.

Pöss