I min ilska och frustration har jag letat efter information om hjälp till den som överlever ett självmordsförsök. Och även till den eller de som står på sidan av, som kanske drabbas av händelsen och har svårt att förstå vad som hände och hur man ska gå vidare, hitta en stadig grund att stå på igen.

I det här sökandet uppstår ännu fler frågor. Det här är en… Män står för 70 % av alla självmord.

Varför är det ”enklare” eller en ”bättre” utväg att avsluta sitt liv än berätta?

Jag läser också att den som har försökt att ta sitt liv en gång, men inte lyckats, löper högre risk att försöka igen. Och jag undrar varför svensk psykiatrisk vård bara släpper en självmordskandidat till självhjälp utan någon som helst uppföljning?

Att det finns en terapimetod som minskar den risken, som är under utvärdering, som inte erbjuds.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *