Kan man vara så upptagen att man inte hinner tänka?

Eller kan man få tillräckligt mycket utlopp och gehör för tankarna i det verkliga livet så att behovet av att skriva liksom försvinner?

Länge sedan var det i alla fall och att jag skriver nu beror mer på att jag känner att jag BORDE skriva, inte för att jag egentligen har något att berätta.

Å andra sidan har jag en massa elaka saker att kommentera om både det ena och det andra, men jag väljer bort det just nu. Och hoppas att jag glömmer skiten. Och kan jag inte läsa om det i efterhand heller, kanske några saker får falla i glömska helt. För en gångs skull.

Långsint med grymt bra minne OCH allt nedskrivet i bloggen är INTE en sund kombo.

Så, kanske ska jag koncentrera mig på att minnas bra saker och försöka fokusera på det positivs i livet. Vilken förändring DET skulle vara!  *haha*

Det händer lite mys nu faktiskt, fast jag har en massa irritation som pyr i bakgrunden. Den där irritationen riskerar att förstöra helgen i Paris som vi har framför oss.

Imorgon åker vi i alla fall.

Jag berättar mer när vi är tillbaks. ❤️