OK, jag var inte skitduktig de första dagarna. Jag har inte varit strikt hela tiden. Jag har helt klart fått i mig mer än 20 g kolhydrater vissa dagar. Jag verkar ha ätit för lite fett i förhållande till mängden protein – för jag har inte tappat ett enda hg under de här två veckorna.

Men…

Jag har tappat sötsuget (även om jag har svårt att bli av med suget att ständigt stoppa något i munnen och tugga, trots att jag inte alls är hungrig). Jag tänker efter noggrant innan jag äter – är jag verkligen hungrig? Jag har blivit av med yrsel och andra blodsockerrelaterade symtom som plötslig trötthet och synrubbningar.  Jag har ett jämnare blodsocker, är inte hungrig hela tiden. Mindre törstig är jag också och har passat på att (åter igen) bli av med mitt Cola-beroende. De flesta obehagliga symtomen av omställningen är borta, men jag mår hemskt illa efter feta måltider. Och om jag äter för mycket, för det har jag gjort. Portionerna börjar dock bli mindre nu. Och jag äter mer sällan, utan att för den skull känna mig på svältgränsen. (Som om…)

Nu måste jag ta tag i vikten, antingen genom att strikta till mitt LCHF-ätande eller hitta ett annat sätt att minska på kilona. Det går liksom inte riktigt att äta LCHF och räkna kcal, det är antingen eller. Det senare har ju funkat fint för mig förut, men med diabetesen lurandes i bakgrunden är jag tveksam… jag ska nog ta min husläkares erbjudande om att träffa en dietist på allvar.

Och sätta igång att röra på mig.

LCHF-utmaningen har iaf generellt varit positiv. Jag mår mycket bättre. MYCKET bättre!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *