Jag var på stand-up för första gången igår kväll.

Jag hade valt det själv, bjudit med en väninna och gjorde en myskväll med mat och prat av det. HÄRLIGT!

Förställningen gavs på en liten källarteater, Brunnsgatan Fyra. Japp, den ligger även på Brunnsgatan 4, mitt i Stockholm, nära Stureplan.

Temat var medelåldern, kvinnor och kvinnors osynlighet när vi har fyllt 40.

Nu känner sig varkeb väninnan eller jag speciellt osynliga, tvärtom. Vi får väldigt mycket komplimanger och jag förstod att hon aldrig har blivit så raggad på som nu. Men det är klart, vi har ju fyllt 50! Man kanske blir synlig då igen? 

Och hon är galet snygg, så det är klart att hon SYNS! Annars vore ju världen helt galen. (Vilken den iofs är, tyvärr.)

Jaja, föreställningen. Jag hade ju sett dem på TV, med ett litet smakprov. Och fast jag inte kände mig oaynlig då heller, blev jag nyfiken på vad de kunde leverera mer än det de framförde i TV-studion. Så, jag köpte biljetter.

Tyvärr blev det inte riktigt som jag hade hoppats. Många skämt så klart. En del igenkänning. Första akten var rolig, men på ett vulgärt sätt, mer snusk än tolkning och det är ju komikerns val förstås. Jag skrattade. Åt mycket.

Andra akten var mer inne på temat. Men jag blev ledsen inombords. För jag antog att hon som stod där på scenen, att hon drog erfarenhet från sitt eget liv i sina skämt. Och även om jag förstår att hon alldeles säkert drog fler växlar på livet än vad som var verklighet, så kändes det så utlämnande och ledset. Jag fick en klump i halsen. Mitt i skrattet. Och tänkte på att medelåldern inte alls är så jäkla dum och att gubben visst kan ha bokstavskombinationen LAT och vara helt dum i huvudet, men att det ändå kan finnas kärlek.

Prutthumor roade mig. Jag VEEEEET, jag ÄR 5 år ibland. 😂

Motherfuckers – det är aldrig för sent att bli olämplig. Det är namnet på föreställningen.

 Betyg: så där. 

Men jag är nog ingen stå-upp-människa? (Kanske måste jag vara tokpackad så att jag bara garvar och inte bara tycker synd? Jag klarar ju inte av filmer i liknande genre heller, jag tycker att det är såååå himla piiiiinsamt!) 

Bilden är lånad från  http://www.anneliabrahamsson.se/motherfuckers-en-programbeskrivning/