inte ett dugg synd om mig.

Familjen är med. Åtminstone den närmsta delen och den viktigaste, men det saknas ändå ett par, tre som inte kunde följa med.

Semester. Varmt. Vackert väder. Jag får bada. Värsta hungerkrisen vid ankomsten avvärjdes sent och krigsskadorna var försumbara, trots att både jag och skrutt hade kort till explosion.

Ändå är jag inte 100 % här. Inte helt nöjd.

Undrar vad som stressar mig..

  

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *