Kan du känna skillnaden mellan behov av vila och inte lust?
Jag är så van vid att kroppen helt enkelt inte har lust, att jag tror att alla signaler om att kroppen är trött, betyder att jag är lat.
Och med det kommer automatiskt dåligt samvete, för att jag inte gör som jag har planerat.

Det är rätt åt mig om jag får dåligt samvete när jag smoffar i mig godis för att jag har varit skitdålig på att planera mina måltider och jag blir helt desperat efter energi. Det är ju inget annat än dålig planering, så när jag faller för frestelsen att proppa huvudet fullt med socker, ja då kan jag minsann ha dåligt samvete. BIG TIME!

Men när jag nu har börjat träna ordentligt och ännu inte har någon tydlig planering för tränandet, utan kör lite på måfå, då kanske det är bra att börja lyssna ipå kroppen? Vilodag är planerad till söndag. Idag tänkte jag köra ett återhämtningspass med lite pilates eller liknande. Det kändes för tungt, så jag tänkte att jag skulle gå och simma (vilket inte är för sent än), men jag får inte kroppen att röra sig ur fläcken.

Kanske , kanske, är det inte latmasken som talar just idag?
Kanske, kanske är det två tuffa spinningpass följt av ett ganska svettigt styrkepass tre dagar i rad som gör att kroppen säger stopp?

Nästa vecka blir tuff. Imorgon kör jag ett sista spinning pulspass innan träningslägret. Måndag reser vi, måndag kväll blir det lätt insimning för att sträcka på kroppen efter flygresan och på tisdag morgon 06.30 kör vi igång första träningspasset.

Jag väljer, idag, att tro på kroppen när den säger att den behöver vila.
Jag har rätt mycket träningsvärk efter gårdagens pass.
Efter träningslägret ska jag se till att göra ordentlig träningsplanering, med vila som en av aktiviteterna. Vila och aktiv återhämtning.

Det senare ska jag nog ägna mig åt nu, innan det blir helt svart ute. En kort promenad.

Och du, glöm inte återhämtningen. Den är viktig för alla! Det är i de perioderna som kroppen har tid och möjlighet att bygga upp det du jobbar så hårt för att uppnå.
Det får jag påminna mig om ganska ofta.
Speciellt med den här förbannade medelålderskroppen som aldrig gör som jag vill.
Eller, aldrig gör som jag är VAN vid! Jag har en del anpassning kvar. *L*