Så idag fick maken svar på covid-test – positivt. Och det innebär att jag sitter i karantän i 7 dagar från dag 0 = provtagningsdagen. Plötsligt känns allt jäkligt instängt, fast jag har suttit hemma och jobbat i över ett år, följt restriktioner och rekommendationer, undvikit folksamlingar och varit allmänt nöjd med situationen. Hahaha, knäppt …
Continue reading Resan fortsätter – god mat på vägenNär jag började blogga under titeln Medelålders och tjockast på mitten, var det några av mina följare som konstaterade att jag inte på något sätt levde upp till vad jag påstod. Framför allt inte vad det gäller tjockast på mitten. (Vi var några som träffades under en period.) Det där med ”tjockast på mitten” blev …
Continue reading Medelålders och tjockast på mitten – på riktigt!
Jag borde ju ha lagt upp det här på bloggen redan från början. Men, jag var faktiskt nöjd med att bara göra det själv. Allt tjat om vikt och medelålders klimakteriebesvär, år ut och år in. Berg- och dalbanan med kroppen, träning, skador, allergier, andra krämpor, himmel och helvete. Det var ju lite tröttsamt, även …
Continue reading Resan från 102 till 72Vem kunde ana att posttraumatisk stress kunde slå till ett par veckor senare? Och slå ut hjärnans förmåga att tänka. De första två veckorna stängdes allt annat än rationellt tänkande och konkreta åtgärder av för att rädda vardagen. Och livet. Plötsligt blir man en varelse som har svårt att hålla mer än en tanketråd i …
Continue reading PTS för dummiesI min ilska och frustration har jag letat efter information om hjälp till den som överlever ett självmordsförsök. Och även till den eller de som står på sidan av, som kanske drabbas av händelsen och har svårt att förstå vad som hände och hur man ska gå vidare, hitta en stadig grund att stå på …
Continue reading Varför är det så många män som hellre tar sitt liv än berättar att de mår dåligt?Jag är så förbannad så jag kokar och samtidigt tom och maktlös. Akut psykiatrisk vård är ett skämt. Eller, iaf bristen på hjälp efter den akuta fasen. En vän försökte ta sitt liv. Tack och lov misslyckades personen, tog kontakt med vänner och fick hjälp att ta sig till vårdenhet där hon fick prata av …
Continue reading Svensk psykvård och en ful j-a läkareOch ändå har jag så lite att berätta?!? Det är inte dags att stänga ner. Trots bristen på inlägg. Jag har fortfarande planer för den här platsen. Men, behovet av att skriva av mig om klimakteriet, vikt och livet i allmänhet har helt enkelt försvunnit. Jag är glad och tacksam för (det mesta av) den …
Continue reading Det händer så mycket
Mitt livs mest värdelösa sommar är äntligen över. Visst, sommaren när lilla skrutts pappa lämnade skeppet var rätt värdelös den med. Men, faktiskt inte som den här. Märkligt. Första hemestern med mannen. I nya lägenheten. Och med golf och lägenhetsfix på agendan. Jag såg faktiskt fram emot det, fast det var en kort semester. Tre …
Continue reading Äntligen över
Vi tog en tripp till svensksemesterstället Torrevieja, Spanien. Ja, lite norr om, i La Mata. Lite färre svenskar, lite fler spanjorer, men ändå väldigt mycket semesterställe där säsongen börjar nu i maj, blomstrar i juni-september och som kanske mest förknippas med sol och bad. Och golf. Fast golfen mest på vinterhalvåret. Inte ens svenskar vill …
Continue reading Vin runt TorreviejaGolf ÄR verkligen en j-a skitsport! Ett par dagar lyckades jag hålla ihop spelet, efter min första lektion med Dennis. Sedan har jag haft två lektioner till och på rangen går det okej. På lektionerna går det som en berg- och dalabana. På golfbanan är det bara skit!!! Sist vi var ute, slängde jag klubborna …
Continue reading … och ner som en pannkaka