Jag undrar om det är meningen att det ska vara okej att basnivån är att alla män i grund och botten är arslen?

När svaret på min kommentar om att min man alltid är hemma, aldrig hittar på något på egen hand, är ute med vänner eller har någon egen hobby, är att då vet du åtminstone att han inte är otrogen… då känner jag att något är fel.

Det finns två anledningar till att jag är missnöjd med att min man inte har ett ”eget” liv:

• Jag behöver tid för mig själv och ibland vill jag ha den tiden i vårt hem. Ensam.
• Jag vill att han ska ha egna ”kompisar”, egna grejer att göra och som gör honom glad.

Men min knäppa man vill bara vara med mig?!?

Och så kommer den där kommentaren som talar om att alla män i grund och botten är arslen?!?

Min man är inget arsle! (Även om jag kallar honom för det ibland.)

Visst kan han vara en egoistisk skitstövel, men jag tror inte att soffan räddar honom från otrohet. Han är kärleksfull och lojal, lat och väldigt sällskapssjuk. Rätt korkad ibland, som en jävla gås rinner allt av honom, även saker som jag tycker är viktiga. Men jag älskar honom, han får mig (för det mesta) att må bra. Jag tycker om att vara med honom, göra saker med honom, leva med honom.

Men jag behöver vara ensam ibland.

Och jag tycker fortfarande att han skulle må bra av att umgås med någon annan än mig ibland.

Och jag är helt övertygad om att män generellt inte är arslen.

Och jag är väldigt glad att min man sitter i soffan, för att han vill, inte för att han inte är otrogen.

Vem trodde på den vändningen?