Du vet när man får en gnista, något som gör att man tänder till och det som kändes grått och nära dött får liv igen?
Så blev det för mitt golfande igår.
Egentligen inget speciellt. Galenmannen och jag spelade en klubbtävling för par och resultatet rent placeringsmässigt lämnade så klart en hel del i övrigt att önska. Men, för första gången hafe vi ROLIGT! Och även om de misslyckade slagen var rätt många, övervägde de bra och överraskande bra! (Golf är en j-a skitsport *haha*)
Jag har haft en tuff vår, hälsomässig katastrof hela vintern och generellt nedgången fysik. Typ ingen fysik. Och de försök till att spela golf som jag har gjort, de har varit katastrofala. Ingenting funkar. Allt går åt skogen. Utom något enstaka slag som glimrar till, som påminner mig om att det ändå finns något där inne. Något som KAN göra golf lite kul iaf…
En katastrofrunda för ett par veckor sedan fick jag nog. Antingen gör vi något åt det här eller så skiter vi i det, sade jag till mig själv. (Ingen aning om varför jag blev vi, men så var det.)
Min vanliga ledstjärna i golfen har tagir paus, så jag fick leta efter ny tränare och valde vår nya pro på klubben.
En träning har vi haft. I förrgår. En träning räckte för att få hopp. Igår spelade jag den där tävlingen med galenmannen och känslan infann sig. Vissa saker bara FUNKADE! Och jag är så jäkla NÖJD!
Så, det FINNS hopp, men jag inser också att det är dags att ta tag i kroppen och knoppen för att ge mig en chans att ha kul med golfen.
Jag hittade inspiration till att utvecklas, bli starkare, bygga på min mentala och fysiska styrka och smidighet. Jag fattade vikten av att ha en rutin och att faktiskt fokusera när det är dags att slå, utan att för den skull gräva ner sig i allvar. Och så såg jag ett mönster.
Så nytändningen gör att jag är försiktigt positiv, vill träna, känner att det finns en anledning stt träna. Ett sug att komma igång.
Det var så länge se’n!
Välkommen tillbaka träningslust!
(Nu ska jag bara bli av med allt snor, så ska det bli åka av! Ja, i lagom tempo. ;))