Sommelierstudier är assvåra!

Jag brukar jämföra det med mina (misslyckade) doktorandstudier och även om jag inte lyckades disputera, är dryckeskunskapen f-n så mycket svårare. Ärligt!

Jag har (haft) NOLL intresse för historia och geografi och ÄNNU mindre intresse för franska viner och Frankrike. Och så börjar jag intressera mig för och studera ett ämne där kärnan i allt är ALLA de här ointressanta sakerna! Dumheter. Eller hur?!?

Och när jag, med ett års fördröjning, äntligen vågar mig på att göra examinationen, har puckot jag är gift med mage att säga: ”Hur svårt kan det va’?”

JAG SMÄLLDE NÄSTAN AV!!!

Men, var stolt över mig nu. Jag sansade mig snabbt och förklarade så pedagogiskt hag kunde. ”Du säljer bilar, ett märke, och du kan alla modeller, motoralternativ, tillbehör i alla kategorier och en hel del om nya modellår och vad som skiljer mellan olika år. Tänk dig att du ska kunna allt det där, för ALLA bilmodeller från ALLA länder som tillverkar bilar. Och gärna historien bakom bilmärkena och hur de kom till. Kan du dessutom historian bakom bilens tillkomst och vägen den har vandrat och alla tekniska svårigheter med biltillverkningm olika materialval och vad materialen har för egenskaper och varför man väljer olika material till olika bilar… BINGO!”

(Fast det där sista, om materialen och bilens historia, det kom jag på nu. Det blev så mycket bättre då! Men maken fick nöja sig med märken och modeller. Det räckte för att han skulle förstå att det var lite svårare… ;))

26:e maj var det examination. Jag hade inte hunnit plugga i närheten av så mycket som jag borde. Jobbet, det där stället som gör att jag har råd att dricka, samla, plugga vin, har varit otroligt krävande det senaste året. Noll energi kvar till intelligenskrävande aktiviteter på fritiden. Ändå har jag verkligen försökt, gått kurs med Munskänkarna för att boosta mig, gått på vinprovningar för att träna (även om Munskänkarmetodiken för provning skiljer sig en del, men det kan vi prata om en annan gång). Jag har ju checklistan som jag går igenom i huvudet varje gång jag dricker något alkoholhaltigt.

Jag valde ut, eller snarare valde bort, vissa områden/länder, för att ha en chans att lära mig något. Och så fick det vara bra med det. Hela Nya världen fick stryka på foten. USA, Australien, Nya Zeeland, Chile, Argentina. Och så Österrike, Portugal. Finns det några vinproducerande länder kvar kan man undra?!?

Jajamensan! ;P + öl, sprit, kaffe och vinodling och så alla j-a druvor. *hahaha*

26:e maj närmade sig och jösses vilken ångest. Om ni vara visste hur nära jag var att inte åka dit. Trots att jag hade bestämt mig för att åka dit oavsett…

Tre delmoment, två skriftliga och ett praktiskt. Det första skriftliga är kunskapsprovet med blandat flervalsfrågor, fritextfrågor och kartor. (Det var den här delen som jag inte pluggat klart för och precis som väntat kunde jag inte svara på ca hälften av frågorna.) Det andra skriftliga provet handlar om att kombinera mat med valfri dryck. En trerättersmiddag. Det praktiska provet består av tre delmoment: Hitta defekten och tala om vilken defekt det är (3 min), identifiera två destillat/spritsorter (2 min) och så vinprovning med uppgift att beskriva 4 viner (40 min 2 vita 2 röda). OBS! Att vid provningen får man ha hela provningsmallen i minnet och det gäller att komma ihåg alla delar som ska bedömas OCH bedöma korrekt. (Det finns en svarsmall för vinerna och besömningarna får inte avvika alltför mycket.)

Jag satt hela provtiden ut på två av momenten, det stora, skriftliga kunskapsprovet för att jag verkligen försökte skriva på allt. Fast jag inte kunde. (Och för att jag fick hjärnsläpp på några frågor som jag egentligen kunde.) Praktiska provet behövde jag all tid jag kunde för jag är fan inte snabb på att prova och bedöma vin. Defekten och destillaten gick snabbt, så det fav mig ett par minuter extra, men jag fick ändå skynda mig igenom bedömningen av det sista vinet.

Mat och dryck gjorde jag klart lite tidigare, var noggrann och läste igen, men kände mig klar, lämnade in, tackade för mig och åkte hem.

Så misslyckad som jag kände mig då, har jag bara känt mig en gång i mitt liv tidigare. När jag fick avbryta mina doktorandstudier för 15 år sedan. Jag grät i bilen, helt sanslöst ledsen. Jag visste ju att jag hade misslyckats med kunskapsprovet, jag var ju förberedd på det, men inte förberedd på att det skulle kännas så här. Det var så svårt! Och så pinsamt att inte ens ha svar på så många frågor.

Jag trodde att jag hade chans att få godkänt på de andra två momenten, men svaret skulle komma på tisdagen. Två dagar senare.

När telefonen ringde och jag såg att det var från skolan, satt jag i ett möte, men jag drog av ångestplåstret och svarade för att få min återkoppling. Jepp, underkänd på kunskapsprovet, men jag var ju bara 30 p ifrån så varför inte prova att skriva igen så att du hinner vara med på diplomeringen 16 juni?!?

Vilken vändning! Plötsligt är det någon på andra sidan luren som påstår att jag var så nära att klara mig, att jag bara ska plugga på de delar som jag missade och skriva igen!

För de andra momenten var jag godkänd på!

Och så gick jag från totalt misslyckad till hoppfull!!! Kanske borde jag? Hinner jag? Två veckor hinner man plugga mycket på. Det kanske vore roligt att vara med vid diplomeringen och skåla med en hel klass istället för att göra det själv?

Men med vetskapen om hur de närmaste två veckorna ser ut och med insikt i rutan, ja då är det ju bortkastat att stressa fram en examen som jag inte hinner förbereda, som jag ändå skjutit upp ett år och som jag verkligen vill klara. Att vara med på diplomeringen är inte viktigast.

Så, min plan är att plugga under sommaren och ta tjuren vid hornen i augusti. (Urdumt att göra det offentligt, men jag talade om för alla att jag skulle skriva 26 maj. Det var därför det faktiskt blev av. Annars hade jag nog bangat. Igen.)

Nu vet jag också svårighets- och detaljgraden på frågorna.

Och med facit i hand, på konferens i Provence just nu och med semester på samma ställe i nästa vecka, så känns den där diplomeringsdagen himla långt borta.

Grattis och lycka till alla ni som diplomeras på söndag i nästa vecka. Jag hänger på i augusti.

Håll tummarna för att jag får mitt diplom.