Cykelmode

 

Eftersom Amanda (den första halvan av eade.se) har skrivit om vår cykeltur i lördags, känner jag ett STARKT behov av att svara. Eller KONTRA! *haha*

Lördagen var en lång och tröttsam dag, redan FÖRE vår cykeltur. Faktiskt. Jag var uppe tidigt, iväg hela dagen och kom hem ca 16.30, typ en timme innan det var dags för att möta upp Amanda med cykeln nere vid pendeltågsstationen i Upplands Väsby, där jag bor. På den timmen skulle jag hinna fixa mat, packa ryggsäcken med diverse prylar man behöver ute i skogen med cykeln och helst ta en power nap (som jag hade planerat hela dagen, men aldrig hann med för att allt tog så’n tiiiiiid!).

Trött var alltså bara förnamnet och som om det inte var nog, hade jag ju (mitt nöt) varit nere på gymet på förmiddagen. Jag tyckte nämligen att det var en GOD idé att grunda kvällspasset med lite extra konditionsträning + styrketräning med fokus på core och axlar/armar eftersom cyklingen skulle fixa benen.

Men, det kändes så fjuttigt när jag var där och benpressen stod där och såg så inbjudande ut, så jag var tvungen att testa om jag fixade 100 kg även fast jag inte har kört benpress på evigheter. Och bulgarian splits, det var ju också länge sedan… *suck* Dum gör som dum säger och fick jag ont i benen efter det? Jajamensan. Var det en bra idé inför cykelpasset? Inte. Brydde jag mig? Ja, efteråt, men då var det FÖR SENT!!! *asg*

Jag tror att Amanda försökte få mig att ställa in passet när vi hördes per telefon, men det tänkte jag minsann inte göra. Jag tänkte minsann inte tala om att jag är medelålders och tjockast på mitten på riktigt = svag och lat! (Hur jag ser ut, vet hon redan, men vi har inte testat varandras pannben fullt ut än.)

Så, vi möttes vid pendeltågsstationen i Upplands Väsby, resonerade oss fram till vart vi skulle och tog oss upp till Runby och joggingspåren där. Ingen har sagt att man inte får cykla där, så vi tog sikte på ett lite kortare spår först för att värma upp och känna på cykeln, (Amanda hade ju lånat en, så det här med att växla och hitta rätt på cykeln är en övning i sig.) Efter det 2 km-spåret satte vi fart mot 4,7:an, som egentligen är en 9,4:a eftersom 4,7 slutar borta vid Kairobadet. Jag har kört det spåret en gång tidigare och då gick jag uppför alla backar i princip, hemska backar för en nybörjare utan benmuskler och kondition. *s* Och när jag nådde 4,7 km och skulle vända, konstaterade jag kallt att jag INTE hade lust att cykla tillbaka samma väg, för de backar som jag hade cyklat nerför var inget jag hade vare sig ork eller lust att cykla UPPFÖR just den gången. *hahaha*

Nu kommer vi till det ”fina” i den här kråksången. Amanda. OM hon hade talat om för mig att hon ville och BEHÖVDE ta det LUGNT, hade tempot varit LITE annorlunda! Alldeles särskilt hade jag INTE pressat som en idiot i backarna. För om en viss person hade talat om för mig att övningen gav blodsmak i munnen (jag VISSTE att hon precis hade varit sjuk i två omgångar) hade jag klivit av och gått. För när två envisa idioter är ute och tränar tillsammans, ger sig ingen före den andra. Då fattar ju vem som helst hur det kan sluta… Puckon!!!

Om HON inte ger sig, om HON inte går, då ska jag inte heller göra det!!!

Som tur var kom vi fram till Kairo efter 5 km och där satt vi och intog en tonfiskwrap till middag. Drack lite och snackade lite skit.Och bestämde att vi tar asfaltsvägen tillbaka. Förvisso lite backig den också, men inte ens i närheten av joggingspåret.

Sammanlagt ca 15 km senare var vi nöjda, det började regna så smått och vi längtade hem och efter en dusch. Stackars Mandis hade ju resan från Väsby till Stockholm kvar, men jag hoppas ändå att hon var nöjd med övningen. Jag har inte frågat, kanske inte vågar riktigt. *flinar*

Jag hade kul, det ÄR kul att träna med någon som pressar lite, men det ska inte ske på bekostnad av någons hälsa så NÄSTA gång, kära systerdotter, så ska vi prata om dagsformen INNAN vi sätter igång. För det är stor skillnad på att ta det lugnt för att man är sjuk eller behöver lite återhämtning efter sjukdom jämfört med om latmasken har byggt bo.

SÖTNOS! Tack för att du finns!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *