Jag har skaffat mig diabetes. Inte världens bästa eller roligaste present till mig själv, men hanterbar. Och en väckarklocka, om än lite sent uppvaknande.

Så går det när man ligger i sängen i ett år och tjockar på sig och försöker öka energinivån med skräp i stora mängder. 

Så jag tänkte försöka lösa det här med mat och kör Kostdoktorns tvåveckorsutmaning med strIkt LCHF, för att bli kvitt suget. Två veckor började i måndags och av 4 dagar har jag misslyckats 4. Värst var de 2 kursdagarna på konferensanläggning. Men men, alla dagarna är hästlängder bättre än vilken annan dag som helst, sett ur blodsockervinkeln. 

Inga svettningar, ingen yrsel, ingen dimsyn eller susningar i öronen.

Sett ur ett strikt LCHF-persoektiv har de varit katastrofala,’men nu tar vi och ser glaset som halvfullr istf halvfullt. Knäckebröd och apelsiner är fan så mycket bättre än toscabullar och brownies. OK?

Det står att man ska få minskad aptit av LCHF-kost, tacka fan för det. Jag mår illa 24/7.

Uppföljningsbrevet från min husläkare innehöll en massa remisser för vidare kontroller, så nu är jag en av de där som upptar sjukvårdens resurser för att jag inte tar hand om mig själv. Det måste bli ändring på det.

Snipp snapp slut för idag.