TJOHOOO!!!

Efter 4 månader rehab har jag påbörjat den mer konkreta resan mot att få börja löpträna igen!

Jaja, jogga då. Men, löpträna låter så mycket bättre. Tycker du inte det?

Jag fick klartecken att börja studsa lite i förra veckan, men jag har inte vågat. Jag som var rädd för att jag skulle skynda för mycket och göra värre istället för att sakta komma tillbaka, så då sejfade jag åt andra hållet istället.
-Dumt tyckte naprapaten.
-Okej, sade jag.
-Vi måste ha en plan, sade naprapaten. Vi ses inte förrän i mitten av januari och som det ser ut nu, kommer du att ta dina första, stapplande joggingsteg på träningslägret. För att det ska funka måste du ha planen klar för dig.
-Okej, sade jag. Vi börjar med att studsa på balansmatta, för att belasta hälsenan lite mer. Jobba också med vanliga tåhävningar, men börja lägga på ordentligt med tyngd, den ska bli stark! Sedan snörar jag på joggingskorna och börjar vänja in hälsenan med raska promenader med lite extra gung. Nästa steg är att ta de där stapplande joggingstegen, 3 min promenad, 1 min lufs. Testa om hälsenan gör ont dagen efter. Värm upp, stärk, testa, stretcha.
-Okej, sade naprapaten, it’s a deal. Vi ses i januari.

Så, idag gjorde jag det. Fast jag gjorde allt utom styrketräningen på samma gång. För jag VET att varken styrketräningen eller joggrehaben ska göras med en trött hälsena eller vad.

Jag började med löpbandet, promenad upp till 5,7 km/h funkade jättebra, högre hastighet kände jag krävde löpsteg så där blev jag kvar. Med fokus på lätthet/studs, isättning längre fram på foten och jättejättelångsamt, lufsade jag sedan fram i 1 min, promenad 3 min, 3 ggr. Och sedan körde jag lite extra studs och gung och tåhävningar på balansmattan

Det funkade!!!

NU är det läge att vara nöjd och TA DET LUGNT!
Jag vill inte förstöra det här.

Men jösses vad GLAD JAG ÄR!!!
Det kommer att funka. Rehaben ger resultat. Även om jag inte gjorde det riktigt så successivt som naprapaten tyckte, utan mer allt på en gång. Fast, det var ju för att det verkligen kändes bra!

Återstår att se hur hälsenan mår imorgon, men som det känns nu, finns det inget som kan stoppa oss!!! *haha* Jag brukar känna direkt om det blir fel… Håll tummarna för tusan!

Statyn med Gud fader som strör stjärnor på himlen känns helt rätt. Inte för att jag känner mig som en gud, utan för att det känns som om stjärnorna plötsligt är inom synhåll.

TJOHOOO!!!

Josefin på Idrottsskadespecialisterna ska ha en jätteeloge för sitt jobb. Jag kan verkligen rekommendera henne.