Visst, han försöker, men det räcker inte!!!

Jag bråkar ofta om 2 saker. 1. Att han aldrig tar egna initiativ till att laga middag. 2. Att han inte kommer ihåg att komjölk inte ska ingå i maträtterna.

Han köper, nästan alltid, halvfabrikat.

I förrgår lagade han faktiskt kött med ugnsbakade grönsaker = inget halvfabrikat.

Igår hade han handlat ravioli med karl-johansvamp. Till det hade han köpt en färdig sås. ”Jag läste, det innehåller ingen mjölk” säger han. Jag kollade på paketet och konstaterade att han har fel, vilket skulle bevisas när jag vred på förpackningen och de första ingredienser som stod på listan, i fet stil, var skummjölk och grädde… vi åt något helt annat, som jag lagade. Garanterat mjölkfritt.

Idag gjorde han ett försök till. Väldigt snällt förvisso, men… ”Ska vi öta pastan idag? Jag har köpt en tomatsås till dig.” Jag ber att få se. På långt håll ser jag att den innehåller mjölk. ”Det gör den inte” säger han ”jag läste.” Jag undrar var han läste? För jag vände även på denna förpackning och, lite längre ner på listan den här gången, men i fet stil, står skummjölk och grädde. Han orkade väl inte läsa så långt? Och kollade inte på färgen. Men, framför allt, ingredienslistan.

HUR JÄVLA SVÅRT KAN DET VARA?!?

Skummjölk, grädde, komjölk, mjölkpulver, laktos, mjölkprotein, mjölk,  – står det något av detta är det inget jag kan eller vill äta.

Snart 7 år. Och han erbjuder mig ff milkshake, frågar om jag vill smaka hans Irish coffee, gräddbakelser m.m., m.m. Idag kände jag mig INTE tacksam över att han försöker, bara förbannad för att han inte bryr sig.

Jag känner mig så alldeles väldigt betydelselös. 🙁