men kanske, kanske har jag hittat en dellösning!

På rekommendation från min naprapat, har jag sökt efter en hälkopp till min stackars fot. En hälkopp som inte har dämpning. Vet du hur svårt det är att hitta en så’n?!?

Jag hittar ingen.

Men jag hittade en sula! Fast jag ska erkänna att det inte var helt enkelt det heller. I ärlighetens namn tänkte jag inte ens på en hel sula själv, utan det var när jag till slut slutade leta på nätet och traskade in på Löplabbet på Stinsen (Häggvik) som jag fick förslaget. Eftersom de inte heller hade en hälkopp utan dämpning. De hade faktiakt i princip bara kilar. Men sulorna, de har minsann stöd för att hålla ihop slappa fettkuddar.

Nu var det ju inte heller världens lättaste val, men jag fick med mig en hem. Smal. Och med support för högt fotvalv? Haha. Och en äcklig liten pelott i framfoten, en knöl för att stödja muskulaturen i framfoten och hindra den från att falla ihop när man lägger mer tyngd på framfoten. Och allra viktigast, en ordentlig kopp för min stackars fettkudde i hälen. Och efter att ha provat alla möjliga sulvarianter och storlekar, kändes det som om foten kom hem och satte sig i världens skönaste fåtölj när jag satte den på sulan som följde med hem. Fatta vad SKÖÖÖÖÖNT!!! Ja, bortsett från den där knölpelotten i framfoten.

Fast när jag tränade med sulan i löparskorna, kändes inte pelotten. Allt bara var så himla fint. Eller, jo, fint, men annorlunda. Och hela benet måste liksom anpassa sig nu, men foten känns bättre. Jag kunde göra mina styrkeövningar för hälsenan igen, även om jag måste börja om på två ben och med lätt belastning. Verkligen börja om. Tack och lov så är hälsena nummer två snäll och beskedlig igen. Ett plus som kommer av fyra veckors vila. (Jag kan ju inte påstå att de fyra veckorna har varit positiva ur något annat teäningsperspektiv.)

Och idag, dagen efter, har jag mindre ont i hälsenan. Nummer ett då. Nummer två är helt smärtfri, peppar peppar. Det får mig att fundera på om sulan borde följa med i mina vardagsskor? Då kanske jag kan gå i platta skor igen!

Så här står det på produktens hemsida, om vad sulan gör för foten:

En grundprincip för ArchFlex är att utgå ifrån fotens naturliga rörelse och stötdämpning. Fotbäddarna arbetar med foten och är utformade för att ge det stöd som behövs i varje skede av steget. För att säkra tillräckligt stöd för fotvalven utan att hämma fotens naturliga rörelse erbjuder ArchFlex dynamiskt stöd. Det skyddar effektivt fotvalven från att kollapsa samtidigt som det låter fotens muskler arbeta och bibehålla styrkan.

Man undrar ju om inte kroppen borde kunna göra allt det här själv? Men det tåget har väl gått för mina fötter, så jag låter bli att ha dåligt samvete för att jag inte funkar och vara glad för att jag kanske har hittat ett hjälpmedel som får mig att funka! Tjohoo!!!

Så här ser den ut:

Den bygger 2 mm och märks knappt i skon. Träningsskon. Jag återkommer om vardagsskorna. De är lite smalare, så det kanske inte är riktigt lika enkelt.

http://archflexsystem.com/sv/archflex-slimsport/

2 kommentarer


  1. vad bra! Magnus har några liknande och kan inte vara utan sina! Skönt med lindring för dig. Hur går det med kosten? För mig, sådär. Skitirriterande.

    Svara

    • Jag har lite svårt att hitta motivationen faktiskt, men funderar på hur jag ska leta reda på den. Vi får prata på Playitas om vi inte hittar motivation innan. Vi kan nog prata om det ändå, för att behålla motivationen. Eftersom hälsa inte verkar vara motivator nog. Pöss!

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *