Jag menar, hur svårt kan det VA’?!?
Att göra enligt plan.
Enligt MIN plan!

Jag har ju tydliga mål.
Jag tror att jag vet vad jag behöver göra för att uppfylla de målen.
Men, sinnesstämningen när målen bestämdes är liksom inte densamma idag.
Spelar det någon roll?
Japp.
Borde det spela någon roll? Njae… Eller?

Det handlar ju om mig. Och vad jag tycker att jag är värd. Men, också om att vara realistisk. Det är en sak att revidera planen för att anpassa målen efter kroppens status och ha realistiska förväntningar. Det är en annan att ge ipp, skita i det, lägga av, lägga ner.

Jag har jättesvårt att hitta motivation nog. Jag tror fortfarande att mina mål är rwalistiska, även om hälsenan spökar och jag har svårt att ta mig iväg till gymet (eller något annat träningspass alls) som planerat. Allt känns bättre med lite mindre, lite enklare just nu.

Om jag ändrar planen? Så att jag klarar av att följa den. Ett par veckor utan måsten. Bara träna för kul, inte med målen som primära anledning eller någon anledning alls faktiskt?!?

Jag trot att det måste bli min reviderade plan. Ge knoppen en chans att bli glad.
För träningen GÖR mig ju GLAD! Efteråt! Men, jag vill ju känna mig glad även när jag GÅR DIT!

Så, nu vänder jag upp och ner på veckans plan och lägger upp en annan plan. En som jag kan följa den här veckan. Den som innehåller det jag har LUST att göra!

Jag ser fram emot promenader, plask i bassängen och ett eller annat pilatespass. Kanske en tur med cykeln i höstrusket? Bara leka ute? På en lekplats! Vem vet vad som händer? Det enda som INTE får hända är att jag blir kvar i soffan.

<3

IMG_0746.JPG

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *