Tänk dig att komma hem efter 2 dagar konferens och hur trött du är och hur skönt du tycker det är att vara hemma.
Tänk dig att du möts vid stationen, av englad partner som har saknat dig. Som hjälper dig med tunga väskan..
Tänk dig att du dessutom vet att du ska iväg dagen efter igen, för du har lovat bort din tid till ideellt arbete.
Tänk dig att du på vägen hem frågar vad partnern har planerat till middag. Det är ju fredag kväll.
Tänk dig att du får till svar att partnern tänkt att det ju finns rester kvar från ett par middagar i veckan.
Tänk dig att partnern är arbetslös och sitter i soffan hela dagarna och tittar på film och har all tid i världen att både planera, handla och laga mat.
Tänk dig besvikelsen du känner när du får höra att det inte har hänt något idag heller. Att det som inte du beställer, beordrar eller gör själv inte blir gjort.
Tänk dig att du gärna skulle vilja få det där lilla, lilla. För dig är det verkligen en liten sak, som skulle vara en så stor gest, att få känna att ni delar på ansvaret hemma och att det inte bara är du som tänker.
Tänk dig att du exploderar.
Tänk dig att hela helgen troligen är förstörd för att du är så jäkla besviken på din partner, för något som du tycker att han/hon borde ha tänkt ut själv, som ni pratat om så många gånger, men du hade ju inte talat om att du tyckte att partnern kunde resa arslet ur soffan och ta initiativ.
Tänk dig att du helt enkelt tyckte att det här var droppen, att det ska vara så jävla svårt att ta initiativ för förhållandet i vardagen och alla hårda ord du kan vräka ur dig i din besvikelse. Ännu en gång.
Tänk dig att vara din partner…

3 kommentarer


  1. 🙁

    Svara

  2. Inte lätt att vara någon av er. Styrkekramar.

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *