IMG_1014.JPG

För ganska precis 10 månader sedan bestämde jag mig.

Jag vägde in på 100 kg till mina 170 cm och jag sade att nu får det vara nog. Ja, jag vägde in på 99,9 faktiskt och bestömde mig för att det inte skulle bli 100. INTE TRESIFFRIGT!!!

Sommaren kom och jag hade gått ner 18 kg. Det var som att det tog stopp. Mentalt. Men, jag har hållit koll och verkligen försökt att inte falla tillbaka till det gamla. Det har varit upp och ned och hit och dit. Jag har gått upp två kg, inte riktigt haft motivation till träning heller och allmänt varit trött och less.

Fast den värsta fasen har varit fepn mitten av september till nu.

Det klickade till i mig när VV-chefen (Sverige) hörde av sig och påminde om coachutbildningen i februari. Och triathlonlägret hägrar. Hälsenan börjar bli bättre. Jobbet börjar ordna upp sig. Jag har bestämt mig för att lösa upp några knutar, men jag kan inte berätta om det riktigt än.
Allt kommer att ordna sig. Det känns skönt. Det blir ett inre lugn. Och motivationen kommer.

Det bästa är att det inte är den där galna, hysteriska motivationen utan ett lugnt och lyckofyllt tillstånd. Jag känner mig glad och tacksam, för att jag faktiskt kan och vill!

Så, idag är det första advent, jag har precis bakat ut årets första lussekatter, sippat lite, lite på den ljuvliga Blossa 14 och väntar ivrigt på att få knäcka första flaskan julmust. En pepparkaka har jag knaprat i mig och fast jag har en massa måsten för jobbet, ska jag njuta av den första dagen på resan mot julen 2014.

Vi måste landa i oss själva. Det är fan SVÅRT! Rädslan att göra fel behöver inte alltid vara av ondo, men rädslan att VARA fel är HELT GALET!!!

Idag, första advent, kanske vi ska komma överens om att vi är rätt! Och så får vi knalla vidare därifrån.
Motivationen att göra bra kommer se’n, för jag tror att vi gör det som är bra för OSS när vi är övertygade om att VI är bra!

Vad är det som är bra då?
Det är ju bara DU som vet!

2 kommentarer


  1. Mmm. Så rätt så. Hoppas knutarna knyts upp på ett bra sätt. Det låter som att det blir bra när jag läser mellan dina rader!! Kram!!

    Svara

    • Men absolut! Jag känner mig positiv, om än lite mer dämpat. 😀

      Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *