Mycket tid till funderingar här.

Det är lätt för mig att se det här som ett nederlag. Att jag måste ta till måltidsersättning för att gå ner i vikt.

Jag vill se det på ”rätt” sätt. Att det här faktiskt kan vara just det, rätt! För mig! Jag aom är svart-vit, allt eller inget. På det här sättet kan jag, om jag gör rätt, nå min målvikt relativt snabbt, kanske utan att tappa sugen och tålamodet och sedan, när jag är stolt över det jag åstadkommit (eller måltidsersättningen) kan jag jobba på att behålla vikten och ändra mitt beteende.

Jag tror att det fungerar.

Fast jag har ju visat att jag inte klarar av att hålla vikten när jag är nära. Heller.

Å andra sidan så vet jag ju med mig att jag inte kan det här med att hålla vikten utan träning, jag har alltid tränat mycket och på det sättet kunnat äta vad jag vill. När jag sedan inte tränar äter jag ff vad jag vill. Du fattar… Tjock! I perioder. Hela livet.

Det finns en skillnad till nu, bortsett från att jag tar till vad jag anser vara en rätt drastisk metod för att gå ner i vikt. Jag har en plan för efteråt. Eller rättare sagt, den plan som finns handlar bara om efteråt och sedan. Viktminskningen är inte i fokus, det är mitt liv som är i fokus. Se’n.

Inget unikt, men det känns bra. Och programmet är mer individuellt, även om vi kommer att ha gruppträffar. Jag har fullt förtroende för ”min” hälsocoach. Det ska bli intressant att träffa gruppcoachen. Jag känner mig sedd och hörd. Jag. Inte en generell massa i min ålder, vi har satt mina mål, jobbar med mina förbättringar, försöker se mina fallgropar och träffas så ofta jag behöver.

Så, jag ska inte inleda med att se det hör som ett nederlag, utan mer som att resa sig upp igen. Omtag. Nu fortsätter jag. Jag har inte gett upp.

Jag ska hitta hälsa. Jag ska hitta mitt bösta jag. Jag ska hitta den där sista pusselbiten som gör att jag mår bra i hela livet. Jag bytte jobb och minskade stressen (det kommer sakta men säkert), jag har löst ekonomin och slipper den stressen, älsklingen och jag börjar hitta ett liv som fungerar, lilla skrutt klarar sig själv.

Kom igen nu, se det positivt, V!