Ibland undrar jag om det faktiskt är jag som är den dysfunktionella i min familj.

Jag antar att alla familjer är dysfunktionella i någon grad.

I vårt fall är det helt galet. Jag kan varken ha en vettig relation med min mamma eller med min syster. De kan inte ha en relation med varandra heller.

Vi stoppar där…

Jag är glad att jag har en okej fungerande relation till min dotter. Det säger mig att dysfunktionaliteten kanske handlar om att jag inte passar in i min familj och att jag kanske, kanske inte skickar vidare samma skit som jag har fått.

Åtminstone inte lika mycket.