För mig är det ingen stor grej. Apropå det stora mediapådraget angående mjölkens skadlighet och åldrande påverkan på kroppen.

Jag dricker inte mjölk.
Framför allt dricker jag inte komjölk, men faktum är att min kropp protesterar så fort jag försöker att dricka något som liknar mjölk till utseende ich/eller konsistens. Den bara säger: ICKE! Det där stoppar du inte i munnen, jag dör hellre. Typ.

Jag har fått lära min kropp att det är okej att fukta müslin med lite sojamjölk, havremjölk, kokosmjölk eller vad det nu är jag försöker att introducera. Ögat har lurat mig länge, så fast jag VET att jag inte blir sjuk av ersättningsprodukterna, reagerar kroppen med stark motvilja. Nu, efter envist övande, kan jag äta den där halva decilitern, men jag låter varje sked rinna av ordentligt
*haha*

Jag är mjölkallergiker. Inte att förväxla med laktosintolerans. Det är det många som gör. Förväxlar alltså.

Men, min kropp lurar man inte. Det är vissa konferensställen som har försökt få mig att förstå att deras sås baserad på laktosfri yoghurt är mjölkfri. Jag undrar hur de tänkte då? Speciellt nör de dag tre fortfarande inte förstår skillnaden på mjölkfri och laktosfri.

Jag blir bara sjuk, det är ingen fara. Jag får inga anafylaktiska chocker och andnöd och annat dramatiskt, men ca 15 minuter efter intag av valfri komjölkprodukt (oavsett mängd) är jag så att säga inkapaciterad. Förvisad till badrummets bekvämlighet. Mer än så behöver jag väl inte säga antar jag. 😉

Snart finns det nog inte ett enda livsmedel som inte har varnats för på något sätt. Alla måste ta ansvar för sitt eget intag. Sitt eget val. Ena dagen är det ju si och andra dagen så. Det fascinerande med oss människor är ju att vi är så himla olika fast vi är så lika. Generaliseringar funkar bara till en viss gräns.

Jag tror inte att jag kommer leva längre för att jag inte använder komjölk, men jag är helt säker på att jag lever friskare.

Om mjölkrapporten på SVT