Har hon inte gett upp golf än?!? tänker säkert någon. Och svaret är då: Nej!

Men jag känner ofta att jag nog borde. För det måste vara skadligt med så mycket frustration och ilska på en så lång promenad. Och så MÅNGA!

För att komma till saken och inte komma med långa utläggningar om kort stubin, nära till stresspåslag och ilska, så vill jag ändå berätta att jag tragglade mig igenom en föreläsning om mental träning igår. Tog en power walk med backintervaller medan jag lyssnade, det kröp liksom lite i kroppen så jag hade svårt att hålla fokus när jag satt i soffan.

Det är jobbigt att höra så’nt som man behöver ibland. OK?

Föreläsningen innehöll en del tekniker med avslappningsövningar. Lite svårt att öva på just avslappning när man är ute och går, men principen fastnade.

Vår pro och jag har haft en dialog under de senaste två åren som handlar mycket om min stress på golfbanan. Att skapa en rutin kring slagen och hitta ett sätt att slå av och på, så rundan blir trevlig och inte en konstant anspänning. Och så prestationsångesten… jösses, människa du började spela golf vid 50! Du ska inte bli proffs! Hur svårt kan det vara att landa i att bara vara där du är?!? Det var ju det som var målet när jag drog igång i oktober 2015…

Det är en annan dialog. Med mig själv.

Förläsningen. Jag tar med mig två saker:

Den ena en förlängning av det pron och jag brukar prata om. Skilj på slaget och promenaden – ha en rutin för slaget så du vet vad du ska göra och använd promenaden till att stärka dig själv och må bra så att du är ditt bästa jag när du ska slå.

Det andra jag tar med mig är ett verktyg för att hantera stress, som jag ska öva på i livet öht inte bara golfen. När ngt händer som stressar/får en att reagera negativt, SOAS:
– Stanna upp
– Observera
– Acceptera
– Släpp det! (Eller Svara om du efter att ha stannat upp och observerat, på ett lugnt sätt behöver svara ;))

Det var Jenny Hagman som föreläste. Och jag beställde hennes bok ”Stolt, stark och säker” som handlar om att ha en kropp och en knopp som är redo för golf, så att golfen blir kul! (typ)

Jag har börjat jobba på kroppen igen, det är väldigt skönt och jag vet att det kommer att påverka golfen positivt. Nu är det dags att lägga till knoppen. Och kanske lugna ner den stackar’n även i vardagen? (Det skulle vara skönt att vara lite mindre arg på allt och alla faktiskt.)

Och så tänker jag så här, att om jag ändå går en massa bara för att gå då kan jag ju lägga till lite golf och sällskap till några av promenaderna. 14000 steg är ju inte fy skam.

Ibland är det ju faktiskt, till och med, trevligt.