Och ändå har jag så lite att berätta?!?

Det är inte dags att stänga ner. Trots bristen på inlägg. Jag har fortfarande planer för den här platsen. Men, behovet av att skriva av mig om klimakteriet, vikt och livet i allmänhet har helt enkelt försvunnit.

Jag är glad och tacksam för (det mesta av) den respons jag fått genom åren, återkoppling, vänner, bekanta, diskussioner, glada hejarop och en och annan dissning, på de plattformar jag har använt. Jag har ju bytt och landade här, på min egen plats.

Men, var sak har sin tid.

Jag landade här, just nu, för att skriva ett inlägg inspirerat just av det här med rätt tid. Eller mer att det finns en gräns, en tidpunkt för när det får vara nog. När man bestämmer sig. Jag tror att det finns en för alla, men alla har olika långt till den. En del verkar inte nå den där gränsen för nå’t, inom sin livstid. Lyckost dem liksom. *haha*

Det började alltså som en tanke om hår, hör och häpna.

Jag VEEEET! Det är tvära kast, men jösses du skulle SE hur det ser ut i min hjärna! 😀

Hårtanken började med; ”Det kommer en tid i varje kvinnas liv, när man bara inser att färga håret är så j-a tråkigt!” Och det var precis vad som hände mig för 3 år sedan. Och så började resan mot grått, för att slippa färga utväxter till jag dör! Men samtidigt, fåfängan! Och oviljan att bli en av de där ”praktiskt kort”-tanterna. Ni vet säkert vilka jag menar.

Så, TRE ÅR! Och nu är det kort, men inte för att det är praktiskt, utan för att det är vad jag vill och för att det är snyggt. Många tusenlappar, blonderingar och nyanseringar senare, var utväxten av grått hår tillräckligt lång för att jag skulle säga; Nu kapar vi!

Men idag! Idag träffade jag en branschkollega som helt klart hade klippt sig superkort för att bara ställa om. Och herrejösses vad snygg hon var! Tuff, medelålders kvinna med stil! Hennes forna, långhårigare jag var ganska beige. Och jag blev så glad! Och var så klart tvungen att ösa på med komplimanger.

Det var ju snygga, gråhåriga medsystrar som fick mig att tänka tanken att jag skulle bli grå, eller vara den jag ÄR = gråhårig! Jakten på ungdomlig, evig, ickegrått hår kändes fånig på väg över 50-strecket. Jag har typ färgat utväxten (och håret generellt) JÄMT!

Slut på fördomar. Slut på trams. 🙂

Och så plötsligt kom jag in på att var sak har sin tid och även om bloggens tid inte är slut, så är medelålders och tjockast på mittens tid tagit slut. Jag är mer medelålders n än när jag startade bloggen. Jag är fortfarande tjockast på mitten, också det mer än när jag startade bloggen. Skillnaden är att jag har annat att bekymra mig om nu. Mer hälsokopplade aspekter än ytliga ting och faktum är att det som var drivkraften inte är lika angeläget. För mig. Längre.

Jag ska fundera på upplägget, men rubrikerna på sajten avslöjar nog vart jag är på väg. Ska bara skaffa mig lite mod att ta steget egentligen. Bortom rubrikerna, in i innehållet. Dryckernas värld. För att det är så vansinnigt spännande. En resa som aldrig tar slut.

Kanske vill du hänga med? Jag hoppas att vi ses.