Med tanke på hur fruktansvärt jobbigt och smärtsamt det är att komma igång igen, efter massiv viktuppgång och lång tid av total inaktivitet vilket innebär att man har tappat både styrka och uthållighet, är det så himla korkat och konstigt att man låter sig själv förfalla så fullständigt efter att man tagit sig till fin form.
Man kan ju tycka än människor, speciellt kvinnor, borde vara smartare än så. För vem f-n vill frivilligt utsätta sig för detta plågeri?
Det är väl så att vi människor är utrustade med en väldigt stark koppling till njutning och en fantastisk förmåga att glömma/förtränga smärta och obehag. Konsekvensanalysen verkar vara frånvarande när vi snackar njutning.
Tur är väl det, annars skulle det bli väldigt få barn här i världen. *haha*

Jag, ja jag har ju bara ett barn, men inte fan klarar jag av att hålla mig lagomviktig och i form under någon längre period. Jag tycker alldeles för mycket om godsaker och är alldeles för lat. Och glömsk. Tydligen. För nu är jag där igen, i startfasen från fet och trött för att gå mot lagom och piggare.

Tur att rund också är en form.