Han kommer inte att gå någonstans. Han kommer inte att försvinna. Han vill vara med mig, just mig. Han börjar förstå, i hjärtat, vad som är viktigt. För mig. För oss. 

Härom dagen fick jag hela hans uppmärksamhet. Det var så tydligt och jag kände mig lycklig. Sedd. Hörd. Och han förstod. 

Äntligen.

Det känns som att det är dags att släppa garden och bara älska. Och låta mig älskas.

Det är magiskt.

  

1 kommentar


  1. Kärleken när den är som bäst!!

    Svara

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *